Star People

Att stänga in sig är som att se sitt inre ljus, en sol inombords och sedan försöka att kontrollera solen, vart solstrålarna ska få lysa och inte lysa. En kraft, en eller flera minnen vill inte vara med längre på ett omedvetet plan. Egentligen är solen fri och stark. Solstrålarna lyser fritt överallt inombords och ut genom kroppen, för att fortsätta lysa upp på människor, natur, djur och föremål.

Att försöka stänga av sig själv är omöjligt. Stundvis kan apati och ett uttråkat sinne kännas som att det lyckats släcka solen, samt att släcka alla minnen. Dessvärre och samtidigt på ett överlevarsätt i positiv anmärkning kommer solen inombords att fortsätta lysa.

Du är människa och människor lyser.

Alla människor är skapta så. Du går inte att släcka ner, hur mycket du än försöker. Annars vore vi robotar eller andra väsen. Solen/själen ger energi, kraft och glädje. Solen uppmuntrar elände och jobbiga känslor att komma fram. Ljuset vill igenom allt. Människans känslor behöver vila, andas och fortsätta framåt. Vad du än gör så lyser ljuset inombords. Hur mycket självförnekelse som än existerar så finns ljus och hopp, mitt i allt elände. Vi är byggda så. Det går inte att ändra på.

Rädslan för att känna alla känslor, inklusive de negativa, vill få kontroll på sig själv och sin omgivning. När rädslan tar över stänger hon in sig, in i sig själv. Hon blir rädd för sig själv och för sin egen omgivning. Sorgen skriker och gör sig påmind. Sorgen vill ut, ut i ljuset, ut i luften, ut och vara en del av en fri kraft. Alla känslor är lika viktiga.

Att stänga in sig kan kännas som att vila fast egentligen är det då kontrollbehovet som styr. Sorgen och rädslan försöker kontrollera dig och stänga av hela ditt register av alla känslor. Känslor går inte att stänga av hos människan.

Att följa glädjen, släppa fram sorgen i nuet är att fortsätta framåt.

Att stå stadig och känna tillit till sitt eget ljus och sinne oavsett hur svajigt och jävligt det än känns, är att ta ett steg till solen.

Att få värme som tröstar. Alla människor bär på värme. Djur, natur och andra väsen bär på värme.

Att avskärma sig från värme är omöjligt. Det är som att försöka ge sig in i omöjligheten emot sin egen skapelse och kan ge uttryck i form av apati eller depression. Apati existerar egentligen inte, känslorna vibrerar fortfarande på ett omedvetet plan.

Att bli medveten om känslorna, släppa kontroll och självhat är inte enkelt men fullt möjligt.

Att se möjligheten är att ta ett steg.

Att börja känna tillit till sin egen och andras existens är inte alltid enkelt men möjligt.

Att tvivla är naturligt.

Att känna är naturligt.

Att älska dig själv och omgivningen är en del av dig.

Att ha full kontroll över sitt eget väsen är omöjligt. Människan är ej separerad från omvärlden. Att människan försöker döda sin egen själ, sitt eget ljus är en omöjlighet. Hon lever på en jord med en stor sol, vatten, växter och varelser. Hon är organisk, gjord av kropp, jordens kropp.

Tillit till sig själv är att lita på jorden.

Att se sig själv är att se andra.

Att se andra är att känna tillit. Tillit kraft och värme. Värme kan göda tårar och släpper försök till kontroll. Kontroll skapar kaos och elände. Liv ger näring. Människan är liv och behöver näring, sol, energi och hopp. Tillvaron kan verka stökig men det finns sammanhang att hitta.

Livet är ett stort pussel.